För ganska många år sedan snubblade jag över en bok som såg verkade ha nästan magnetisk dragningskraft, antagligen inne på nån Pocket Shop innan eller under någon av alla otaliga resor jag ägnade sig åt med viss regelbundenhet på den tiden. Omslaget var ganska intetsägande med två flickor och baksidans text kändes lite sådär, men av någon anledning lockade den mig ändå.
Från första meningen hade den fångat mig. Jag sträckläste boken, jag sträckläste den igen. Huvudpersonen är en flicka, vars syster är svårt sjuk i cancer. Hennes föräldrar skaffade henne för att hon skulle kunna donera blod från navelsträngen till systern, men fick under hela sin uppväxt fortsätta att hjälpa till när systern fick återfall på återfall. När läsaren möter familjen har hon precis bestämt sig för att sätta stopp för donerandet, och man får följa henne och familjen genom processen med rättsliga förhandlingar, sjukhusbesök och kriser.
Under tidens gång för läsaren följa de olika personernas tankar och känslor, vilket ger den ett djup som är svårt att hitta någon annanstans. Det bidrar till att verkligen dra in läsaren i händelsernas centrum, och om man hittar minsta lilla detalj där man kan identifiera sig med någon av personerna så gör man det. Vilket kan bli väldigt känslomässigt.
Jag har läst den här boken många gånger vid det här laget. Vissa delar kan jag nästan utantill, och vissa meningar är så fantastiskt vackra att jag skulle vilja skriva dem på små lappar och sätta upp överallt bara för att fler ska få ta del av dem. Den lämnar mig aldrig oberörd, och det slutar alltid i tårar. För slutet, som är lika oväntat varje gång, tar mig med storm och river ner mina murar. Varje gång.
Boken är Allt för min syster av Jodi Picoult. Om du vågar låta dig beröras ska du definitivt läsa den!
Vildgnista's värld 